Jeanette * Nettan * Norström

jag är inte helt 100 på att tiderna stämmer,kommer inte håg så mycket eftersom jag hade så förbannat ont men här kommer allafall en förlossnings berättelse....

allt började på bf dagen ca kl 23 av att värkarna satte i gång. trodde först att jag hade magont för att jag inte vart på toa, men efter ett tag så insåg jag nog att de va inte sånt ont utan värkarna som hade satt i gång. Klockade dom och dom kom ganska regelbundet och var rätt starka på engång. väckte ygge vid 12 tiden och berättade att värkarna hade satt i gång. värkarna kom med 5 minuters mellanrum och höll i sig i ca en minut och nån gång mellan 12 och 01 så gick vattnet och de fortsatte rinna under varje värk så de kändes som jag kissade på mej hela tiden =) . Efter de så var värkarna nästintill outhärdliga och jag sa åt ygge  att ringa förlossningen och berätta att vi var på väg in för nu gör de ont. de är endå 7 mil till lycksele. så ygge fick väcka upp vicke klä på han och ta ut han till bilen medans jag försökte få på mej kläder och ta mej ner för trappen... väl i bilen och på väg mot förlossningen  så trodde jag att jag skulle spy, mådde så illa och hade så ont, vägen till lycksele har aldrig varit såå lång som just då!  vi kom fram vid halv 3 tiden tror jag. (inte så 100 på va klockan va)

gick in genom akut ingången och fick ta hissen upp till 7 gåningen. väl där får vi  ett rum och jag byter om till den snygga rocken. dom mäter verkar och fosterljud under ett tag och lustgasen är min bästa kompis =) och eftersom vickes förlossning inte gick så bra kunde jag inte prata bort kanylen. så dom satt en på handen medans jag va hög på lustgas. hehe. jag va öppen 3-4 cm när jag kom in och lite av tappen va kvar och huvudet var högt upp. hela tiden hade jag värk i nedre delan av magen den gick aldrig över. vid halv 6 tiden kände hon hur mycket jag öppnat mej i gen och då va de 5 cm och hon frågade om jag ville ha eda men eftersom jag är så förbannat rädd för sprutor och nålar så tvekade jag först men bestämde mej för att ta den. jag är så stolt över mej själv för att jag tog de beslutet.

vid 06 tiden kom narkos läkaren in och la edan. jag trodde de skulle göra skit ont eftersom alla säger att de gör de och när man ser på tv så skriker alla för att de gör ont. Men helt ärligt så kändes de inte så mycket att få den. efter ca 20 min så var alla värkar helt bort i 2 timmar, kände inte ett dugg.. jag fick till och med sova under tiden. vid 8 tiden började edan släppa och värkarna komma tillbaka. dock va dom inte lika starka eftersom edan fortfarande va på men jag behövde andas lustgas oxå för att dom gjorde ont. va öppen 5-6 cm och huvudet va fortfarande högt upp men tappen va borta.  försökte vara uppe och röra på mej för att få ner huvudet men de gick inte för värken i nedre delen av magen vägrade släppa. nån gång efter kl.10 får jag värkstimulerande dropp för att få värkarna att komma mer regelbuntet och kraftigare (jag tyckte själv att dom va hur starka som hälst). jag har 3 starka värkar på 10 min och jag tror jag ska dö. narkosläkaren kommer och fyller på med eda men den hjälper inte lika bra som tidigare.  vid 12 känner dom hur mycket öppen jag är, 7 cm men huvudet är fortfarande högt upp och kommer inte ner det är därför jag har den konstanta värken i nedre delen av magen.  en gyn läkare kommer in och pratar med oss. kommer inte i håg så mycket men vi beslutade allafall att ta bort värkstimulerande droppet och låta mina egna värkar göra jobbet och så jag får vila lite. jag får inte äta nått så ygge får äta upp min mat =) värkarna kommer då lite glesare och mot kl 14  så har jag 2 värkar på 10 min som är lite svagare. gyn läkaren kommer in igen mellan kl 14 och känner hur jag har öppnat mej. är öppen 7 cm och huvudet är fortfarande jätte högt upp och värken i nedre delen av magen är kvar. nu börjar pratet om olika alternativ för att få ut bebisen, fortsätta med värkstimulerande eller snitt. eftersom jag är helt slut tycker jag att ett snitt låter alldeles utmärkt. gyn läkaren gå i väg en stund och jag får fundera på va jag vill göra. när hankommer tillbaka så berättar jag att jag vill ha ett snitt för att jag orkar inte mer och värken i nedredelen av magen inte har gått över nån gång och att huvudet inte vill komma längre ner.

runt kl:15 är de bestutat att jag får ett snitt och dom ringer ner till op och op ska höra av sig när dom har tid. jag får bricanyl som ska stanna av värkarna och nått äckligt som ska neutralirera magen inför snittet.  kvart över tre får jag åka ner till op. de sista jag hinner säga till ygge är jag älskar dej och ringa mamma och berätta. inne på op får jag byta säng och så börjar dom tvätta ryggen för bedövningen. får trycka sönder nån karls hand när dom ska sätta bedövningen utifall de skulle göra ont, men de va inte så farligt. narkosläkaren frågar om jag känner mej varm om rumpan och då känner jag hur rumpan blir varm och de vandrar ner i benen. får syre i näsan och när dom ska ha nå annat i kanylen så gör de skit ont, så dom måste sätta en ny men den missar och dom får göra om de. dom tvättar magen och  efter en liten stund frågar dom om jag kan röra benen och om jag känner nått när dom nyper i magen vilket jag inte känner... de va riktigt äckligt att inte ha känser och kunna röra benen...

kl: 15:43 så plockar dom ut en tung liten Albin. dom går i väg med honom och tvättar av honom och sen får jag se han innan dom åker upp med honom till ygge på BB.

dom syr ihop mej och när jag är färdigsydd kommer läkaren och säger att han tyckte jag tog ett jättebra beslut om snitt för att han trodde inte att Albin skulle kunnat komma ut rätt väg för att han hade breda axlar och va tung.  jag komma till iva och ligga där ett tag till bedövningen börjar släppa lite. 
Ygge och Albin kom ner och va där tills jag fick åka upp till BB.  

Albin föddes den 31 mars kl: 15:43 han vägde 4790 g och var 52 cm lång och hade ett huvudomfong på 36 cm.


mor och son


far och son

nybadad liten Albin

så trött

stolt storebror

så här stolt är han =)

mamma kom och överaskade på BB de hade hon planerat sen januari och alla viste om de utom jag. snacka om att jag bölade krokodil tårar.